Igår sydde jag det sista på makens dräkt. Jag gjorde en normandisk kjortel åt honom för två år sedan, men blev inte nöjd med halslinningen då jag tyckte den var för djup. Så här såg kjorteln ut från början:

DSC_6903b

Jag sprättade bort den “omvända infodringen” (där rök 14 timmars arbete med broderiet, det går ju inte att återanvända), sydde i hop sprundet och sprättade fållningen. Sedan gjorde jag en insättning av samma mönstrade ylle som i kjorteln och sydde fast i halslinningen så att urringningen blev högre. Vid det laget bestämde vi oss för att ha en mer båtformad ringning, och så klippte jag till svart ylle och sydde fast applikationer och pärlor innan jag fäste den i den nya halslinningen. När den satt på plats broderade jag runt kanten med gult yllegarn.

DSC_3855b

Jag har också kantat ärmarna och nederkant med gult siden. När jag satt och sydde fast bandet kring sprundet gick det upp ett ljus för mig varför banden är formade som de är kring sprunden på dräkter från tidsperioden, det är helt enkelt lättast att få det snyggt om man gör på det sättet. Det är en sak som är rolig med denna hobbyn, att man kommer historien nära och inser varför saker gjordes på ett visst sätt.

När Peter provade den färdiga kjorteln kom bakslaget, halslinningen är fortfarande aningens för stor, det skulle behöva tas in mitt fram och bak. Äsch!! Och jag som tyckte att jag mätte så noga. Kanske är det insättningen som ställer till det, det är ju en extra söm och sömsmån som påverkar fallet. Hur som helst så har jag varken tid eller lust att rätta till det just nu (jag skulle få sprätta och sy om i stort sett allt).

Så här blev det med ny halslinning och kantband:

DSC_3992förm

Jag sydde också en liten rund kalott i svart ylle åt honom, efter samma princip som de andra pojkarnas kalotter.

Jag planerar att sy ett par hosor till honom också, de han har nu trillar bokstavligt talat isär, men det projektet tar jag upp om några veckor, nu ska jag vila lite från sömnaden ett tag.

Advertisements