Den senaste månaden har jag ägnat de flesta av mina lediga stunder åt att knåpa ihop ett PL-album om min resa till Japan i höstas. Jag visste redan innan jag åkte att jag ville prova på formatet 9×12”, eller (22,5×30,5)cm. Det är ett format som var populärt för några år sedan, men numera verkar det i princip ha slutat tillverkats, så jag insåg att jag behövda göra både albumet och de flesta av plastfickorna själv.
Albumet är ett 12×12” från American Crafts med tygklädd rygg och sidor i rå kartong, som jag skurit ned och klätt med kontaktplast. För att skarven mellan plast och rygg skulle bli lite snyggare fäste jag guldig washitejp där.
På insidan limmade jag sedan fast en bit brun cardstock för att dölja plastens och washitejpens skarvar och det som fortfarande syntes av den råa kartongen. Jag hade tänkt ha metallhörn i de yttre hörnen också för att skydda plasten där, men jag hittar inte mina, så jag måste köpa sådana senare.
Albumet är lite större än ett album för 9×12”, eftersom jag redan från början tänkte ha med plastfickan Design G från Becky Higgins. Den är väldigt användbar då det finns både liggande och stående 4×6”-fickor, men den är 10” bred, så därför skar jag till albumet för att passa den typen av ficka.
Eftersom det, vad jag vet, inte finns något kit med asiatiskt tema fick jag göra mina egna kort helt från grunden. Jag hade tänkt besöka en scrapbutik i Tokyo och köpa papper och annat till albumet, men det blev tyvärr inte av (fast det kanske var lika bra för min plånboks skull). Jag plockade därför fram detta block som jag haft i mina gömmor i över tio år (samt köpte papper från samma serie via Facebook), och sparat och snålat på eftersom det är så fina papper i det. Jag hade också de flesta pappren från en mat-stack från samma serie, som bestod av papper i ungefär 5×7” och med mindre och delvis annorlunda mönster än själva blocket. Jag rotade bland mina wood veneers och lade ned alla som jag kunde tänka mig skulle passa i albumet i en liten burk, samt några Distress Oxides i färger som matchade pappren, en washi och såklart mina älskade stämplar (det som finns på bilden är bara ett urval av sådant jag använt).
Det här är titelsidan. Jag skar ut titeln med min Cameo, och limmade den direkt på det trämönstrade pappret i 6×8”. Jag skrev datumet i Word, skrev ut och skar till. Siffrorna är Thickers, och som avslutning satte jag dit två wood veneers. Den övre stämplade jag texten på med brun stämpelfärg.
De tre 3×4”-korten har jag gjort genom att skära ut de japanska tecknen för aikido med min Cameo ur vit cardstock, färgade in dem med Distress Oxide och ritade längs kanterna med svart penna innan jag limmade fast dem på vit cardstock.
Det mönstrade pappret är från mat-stacken, jag tyckte det var fint som det var.
Plastfickan har jag fått göra från en 12×12”-ficka med min fuse. Jag kommer att skriva i en senare post om mina erfarenheter och tips kring att göra sina egna fickor med fusen, så jag går inte in närmre på det här.
Eftersom jag insåg att det skulle bli en hel del foton och journaling, har jag valt att ha mycket vitt, dekorera sparsamt, samt ha vit ram på alla foton för att hålla nere intrycken.
Första uppslaget. Journalingen är skriven i Word och utskriven på samma vita cardstock jag använt i hela albumet, och den handlar om hur jag bestämde mig för att åka och de förberedelserna jag gjorde. Jag hittade ett foto på ett pass på nätet som jag skrev ut på fotopapper, klippte ut och fäste på sidan.
Fillerkortet längst upp till vänster är bara en stämpel i svart, och det under är bara en bit av det trämönstrade pappret. To Do-listan har jag skrivit i Project Life-appen och skrivit ut. De små rutorna är stämplade och titeln är stickers.
4×6”-kortet har jag gjort genom att skära ut en karta över Japan med min Cameo, och sedan rita av dess konturer med en svart penna på vit cardstock. De stora bokstäverna är vita stickers som jag färgat in och ritat med svart penna längs konturerna på. En trekant av mönsterpapper fick också plats på kortet.
På högra sidans översta 3×4”-kort stämplade jag med svart och limmade fast en träpil med ett mönsterpapper under. 4×6”-journalingen är skriven i appen, och jag lämnade plats överst för en bit mönsterpapper, samt lämnade ett hål i texten så att bokstavsstickersen skulle få plats.
4×6”-kortet med tre foton är utskrivet med tre små foton i min skrivares programvara, och så limmade jag fast journalingen på den yta som lämnats tom. Jag skar till en liten ram omkring texten, och satte en liten flair i mitten.
Fillerkortet till höger är ett mönsterpapper från mat-stacken med två wood veneers på.
Längst ned är det ett foto och bildtext på ett trämönstrat papper, journaling med en liten bit washi och ett foto.
Fickan är en 12×12”-ficka från Simple Stories som jag klippt ned och modifierat.
Uppslag nummer två. Kortet med tidszonerna skrev jag i appen, och urtavlorna hittade jag på nätet och skrev ut. Jag ritade dit visarna själv.
Kartan har jag gjort på samma sätt som kartan på föregående uppslag, och så limmade jag på två kartnålar i trä och stickers med ortsnamnen för att få en uppfattning om vart vi var någonstans i Japan.
Längst ned till höger på vänstersidan är det ett 4×6”-kort som jag delat upp i två, något jag gjort mycket i hela albumet. På ena halvan har jag ett foto på tågtidtabellen, på den andra halvan är det en filler. Jag skar helt enkelt ut en cirkel ur röd cardstock och limmade på den vita, för att på så vis få Japans flagga.
Högersidan är en Design G. Fillerkortet längst upp har en text utskuren med Cameon, och infärgad på samma sätt som tidigare (och senare). Den svarta texten är en stämpel.
Fotot på tågstationen är hämtat från nätet, jag tog aldrig en sådan bild när jag var där. Det är fel årstid på fotot, det ser man på det avlövade trädet utanför stationen, men det är en petitess tycker jag.
Det nedre fotot har en av mina reskamrater tagit. Jag har använt en hel del foton från andra i albumet, även om de flesta är mina egna. Om jag syns på fotot, och det inte är uppenbart en selfie, så är det någon annan som tagit bilden.
Det översta lilla foton på den nedersta stående 4×6” är också från en av reskamraterna (jag är med på den bilden, men jag inser att det kan vara svårt att se på grund av storleken, samt för dem som inte känner mig).
Uppslag nummer tre. Här är det fler ord utskurna och infärgade, stämplar, journaling gjord i appen och samma typ av dekorationer.
Högersidan är även det en Design G. Det vita fillerkortet längst upp har jag skrivit ut från appen, det kommer från Everyday Edition. Det är en av de sakerna jag gillar med appen, att man kan skriva ut de kort man vill ha.
Uppslag fyra. Vänstersidan handlar om den första (hela) dagen i Iwama, men efter det har jag inte scrappat i kronologisk ordning. I stället har jag delat upp det i saker som jag ville dokumentera, såsom vad vi åt, hur vi sov, träningen och så vidare. Högersidan handlar om orten där dojon låg.
Kartan har jag gjort genom att skriva ut en karta över området från nätet, fylla i den med svart penna för att få skarpare konturer, och så rita av den på vit cardstock med hjälp av ett ljusbord.Jag lät bli att rita där jag ville sätta titeln, stickersbokstäver av samma typ som jag använt tidigare, fast i svart. Jag satte också fast siffror på olika ställen på kartan, och i marginalen skrev jag vad som låg där.
Plastfickan är en 12×12” från Simple Stories, som överst har en 4×12”-ficka, som efter att jag klippt ned den blev 4×9”. Den större storleken passade bra till kartan, 4×6” hade blivit för litet, tyckte jag.
Uppslag fyra handlar om huvudskälet till resan, nämligen att få träna i grundarens dojo. Journalingen är skriven i Word, och så fick jag skarva med en bit trämönstrat papper för att det skulle passa i fickan. De två 3×4”-korten är skrivna i appen, och så har jag limmat på pilar och mönsterpapper. Längst ned till höger sitter det ett fillerkort, där jag stämplat en bit av texten med svart, och en bit med två olika färgen. Den färgade texten har jag fyllt i konturerna på med svart penna.
Högersidans plastficka är en nedklippt Design C.
Uppslag fem. Det satt uppe några anslag i dojon som jag ville få med i sin helhet. Jag skrev av dem så troget jag kunde, behöll språkliga fel och försökte efterlikna typsnitt och design. De skrev jag ut på cardstock och satte i vanliga A4-plastfickor. Jag inkluderade också ett par foton som är relaterade till träningen, men inte direkt träningsbilder.
Uppslag nummer sex. Ett annat av de anslag som jag skrivit av, samt en Design H med några träningsbilder som jag tagit. Jag tycker om att variera plastfickornas format i ett album, jag tycker det skänker lite liv och intresse.
Uppslag sju. Till vänster några fler foton från träningspass, det övre har en reskamrat tagit och de två undre är mina.
Högersidan handlar om att vi varje förmiddag utförde olika sysslor på gården där vi bodde. Fillerkortet är två stämplar, en i svart och en där jag använt flera dynor.
Uppslag åtta är bilder på själva dojon, både utomhus som inomhus. All svart text (och den lilla kameran) är stämplar, och “dojo” är utskuret med Cameon. Högra sidans ficka är en avklippt Design L.
Uppslag nio. Vänstersidan handlar om djurlivet, och kanske främst om de stora, färggranna spindlarna, vars nät satt överallt utomhus. Fotot på getingen är hämtad från nätet, jag såg några av dessa enorma insekter men tog aldrig någon bild på dem.
På högersidan har jag samlat foton från området kring Aiki jinja. Texten är utskuren och infärgad på vanligt vis. Wood veneeren längst ned har ett kanji, och jag är ganska så säker på att det betyder “kärlek” (någon som är bättre än mig på japanska får gärna rätta mig). Fotot med stenarna döljer en flip-ficka med fler foton.
Dessa fickor har en självhäftande remsa, men limmet är inte speciellt starkt. Därför har jag satt den över ett av plastfickans hål och sedan stansat ut ett hål. Då både döljs den fula kanten och så sitter fickan säkrare.
Jag är nöjd med detta uppslag, jag tycker färgerna harmoniserar bra.
Tionde uppslaget handlar om en av huvudinstruktörerna och foton från hans pass.
Fillerkortet på högersidan är en wood veneer (med ett mönsterpapper som skymtar fram genom hålet) och en stämpel.
3×4”-bilden till höger ville jag gärna få med, för jag tycker kontrasten mellan min sensei, som är nära en-och-nittio, och den betydligt både kortare och äldre mannen är ganska rolig.
Uppslag nummer elva är om att vi fick både handla och laga all vår mat själva. Yen-tecknet har jag skurit ut ur svart cardstock.
Högersidan är en av de få färdiga plastfickor som jag använt. Det översta fillerkortet är en flerfärgad stämpel. På ned nedre har jag limmat fast två tandpetare. I varje förpackning med ätpinnar låg det med en sådan, med fint svarvad överdel. Jag sparade några sådana och tog med hem just för att ha i albumet.
På det tolfte uppslaget har jag samlat bilder på mina reskamrater, jag har tagit alla själv utom den översta förstoringen. Den plastfickan, med plats för liggande (13×18)cm, har jag gjort från en hel 12×12”.
Uppslag nummer 13. Två förstoringar till, på denna sida med vi fyra kvinnor som var med. Det undre fotot är nog mitt absoluta favoritfoto från denna resa.
Högersidan handlar om hur vi sov. Fillerkortet är två olika stämplar som jag kombinerat.
Uppslag nummer 14 har jag samlat bilder från utomhusomgivningarna på gården. Här döljer sig två flip-fickor, fastsatta på samma sätt som tidigare. Den ena av dessa syns nedan:
Uppslag nummer femton handlar om en annan av huvudinstruktörerna, med foton från hans pass. Det blå fillerkortet på vänstersidan har en wood veneer som jag stämplat på. Tyvärr har färgen flutit ut, jag har försökt med både vattenlösliga och alkoholösliga stämpeldynor, men träet verkar suga åt sig färgen efter en stund oavsett.
Fillerkortets text på högersidan är något som de som tränat för instruktören i fråga förstår.
Uppslag nummer sexton är fortsatt om samma instruktör. Jag ville få med vad sensei skrev om honom på vår klubbs Facebook, men skärmavbilder blev inte bra, så jag bara skrev av texten i appen. För att det skulle synas var texten var ifrån så laddade jag ned loggan från nätet, skrev ut på fotopapper, stansade ut och fäste med 3D-kuddar. Högersidan är en avskrift av en text som instruktören i fråga skrivit och som han delade ut till oss.
Uppslag nummer sjutton består av de resterade anslagen från dojon. Det till vänster är en fotokopia och det till höger har jag skrivit av.
Det 18:e uppslaget handlar om vädret. Eftersom jag inte hade något mer anslag att sätta i A4-plastfickan, så skar jag till en bit av ett av mönsterpappren och satte i. Det blir nästan som ett stort fillerkort. Jag är hyfsat säker på att det står “luft” eller möjligtvis “vind” på pappret, vilket passar bra till temat väder.
På uppslag nummer 19 har jag samlat foton och historier som inte behövde en sida var. Dessa sidor tog lång tid att göra, jag blev aldrig riktigt nöjd med färgerna och balansen, men nu tycker jag att jag fått ihop det hyfsat. Det är överhuvudtaget svårt att få riktigt estetiskt tilltalande sidor när man har många foton som skiljer sig åt i färg och/eller motiv, anser jag. En del löser det genom att använda svartvita bilder, men jag tycker det är lite tråkigt. När jag ser tillbaka är just färgerna ofta en viktig del av minnena, så jag undviker svartvitt.
Uppslag nummer 20 är det samma sak, små historier (och med tanke på vad jag skrev ovan om svartvitt så vill jag påpeka att motivet på de små bilderna har den färgskalan i verkligheten, de är inte omgjorda till gråskala), och så har jag passat på att lägga in förstoringar på de flesta av gruppfotona vi tog under veckan efter träningspass. Ett par av dem har förekommit tidigare i albumet, men i mindre versioner, så jag tyckte inte att upprepningen gjorde något.
På uppslag nummer 21 är det fler gruppfoton, och så lite träningsbilder. Längst ned på högersidan har jag dokumenterat signaturerna från instruktörerna i mitt Yudansha-pass (som är en liten bok som intygar att jag har en Dan-grad, alltså svart bälte, samt noterar de läger jag åker på). Det är stort, att ha dessa två herrars signaturer i min bok…
I och med uppslag nummer 22 börjar jag dokumentera kronologiskt igen. Dessa sidor handlar om avskedsfesten som hölls för oss kvällen innan vi åkte. Runt långbordet satt det personer med nio olika modersmål, det tyckte jag var häftigt!
Uppslag nummer 23. Fotot i mitten på vänstersidan är en panoramabild. Den är alltså smalare i formatet, så för att inte få med så mycket vitt satte jag dit en remsa av det trämönstrade pappret. Det balanserade upp färgerna på nästa sida också. Jag tycker att detta är en av de mest estetiskt tilltalande uppslagen i albumet. För att markera att vi åkt från Iwama till Tokyo har jag gjort en insert.
Jag skar ut “Tokyo” i samma typsnitt som titelsidans “Japan”, fast större, och limmade fast bokstäverna på en bit plast som blivit över när jag klippt av en plastficka från en av de tidigare sidorna. Sedan sköt jag in den biten i en 12×12”-ficka och använde min fuse för att löda fast fickorna i varandra, innan jag klippte ned fickan till insertens storlek.
Uppslag nummer 24. På vänstersidan är det bilder från en park som vi besökte lite kort (alltför kort, för min smak). Jag ville få med inträdesbiljetten, och att bägge sidorna skulle synas, så efter lite funderande hade jag på några duttar med lim på den, sköt in den i en flip-ficka och förseglade med min fuse. I andra halvan av flip-fickan sitter ett fillerkort (och foto på undersidan).
Även längst ned sitter det en flip-ficka, det var många fina bilder från den parken.
I mitten på högersidan har jag lagt med ett glasunderlägg från ett matställe som vi fikade på.
Uppslag nummer 25. Trots många foton tyckte jag det blev bra balans.
På vänstersidan av uppslag nummer 26 har jag dokumenterat lite kring själva tåg-/tunnelbaneresorna. Jag hade velat spara en biljett, men de blev kvar i grindarna när man gick ut från stationen, så jag fick nöja mig med ett foto.
Fillerkortet längst ned till vänster har en pil, som jag ville använda eftersom designen på den påminde väldigt mycket om pilarna i Japan.
Högersidan handlar om ett tempel vi besökte, och längst ned är det en flip-ficka. Jag har övervägt att på något sätt markera alla flip-fickor för att de ska bli lättare att upptäcka när man bläddrar i albumet, till exempel med en flik eller en bit washi, men har låtit dem vara omärkta denna gång.
Uppslag nummer 27 är fortsatt om templen vi besökte.
På uppslag 28 är det lite mer om Tokyo och tunnelbanan (det är en…upplevelse att åka tunnelbana i Tokyo under rusningstid), och på högersidan har vi kommit fram till avresedagen. Detta är ytterligare en av de få färdiga fickorna jag använt.
Det 29:e och sista uppslaget handlar om flygresorna hem.
På sista sidan har jag skrivit lite om bilresan hem och första kvällen hemma, vilka som varit med och bidragit med foton och så en liten reflektion över resan. Angående fotona så tycker jag att det är roligt att kunna ha med såpass många bilder på mig själv som jag har haft i detta album. Annars är jag mest bakom kameran, och även om jag inte är någon linslus kan det ändå vara kul att ha någon bild på sig själv ibland. Jag är väldigt tacksam för de av mina reskamrater som delade med sig av sina foton!
Jag har lagt med en plastmapp med memorabilia. Det är några broschyrer, kartor, förpackningar och lite annat.
Innan jag började på albumet hade jag en tanke om att kanske få plats med två resor i ett album (jag har ju tänkt åka tillbaka till Japan om några år), men det insåg jag snart inte skulle gå. Även om albumet inte är fullt så kommer en resa till inte få plats.
Jag tycker verkligen om 9×12”-formatet. 12×12” kan bli lite stort och klumpigt, och 6×8” är alldeles för litet i mitt tycke, men 9×12” känns precis lagom, både med hur mycket man får plats med på varje sida och hur hanterbart själva albumet är. Tyvärr är det svårt att få tag på album och plastfickor i formatet numera, annars hade jag övervägt att byta till det även i mitt månatliga PL. Jag har helt enkelt inte möjlighet att tillverka i princip varenda plastficka, det tar för mycket tid. Trist, men så ser det ut just nu.
Jag är väldigt nöjd med mitt album, på det stora hela tycker jag att det blev bra.