Egna PL-fickor med fuse tool

Jag är väldigt glad åt min fuse och de möjligheter som den för med sig till mitt skapande. Det är praktiskt att kunna anpassa fickor så att de passar ens behov precis, och jag är nöjd med resultaten i mina album.

Det absolut lättaste är att modifiera en redan befintlig ficka så att den passar ens behov. Jag har försökt mig på att göra fickor mer eller mindre från grunden, där även fickans ”marginal”, alltså den remsa där hålen sitter, är en lös bit som jag lött fast. Det har dock inte funkat något vidare, den delen utsätts för en del slitage när man bläddrar i albumet, och hittills har jag inte lyckats få sömmen mellan marginalen och resten av fickan att hålla i längden.

Därför så utgår jag alltid från en befintlig ficka med rätt längd, där jag behåller sömmen mellan marginalen och resten av fickan intakt. Överlag kan jag säga att ju mer av ”originalsömmarna”, och speciellt de i ytterkanterna, man kan behålla, desto mer hållbar kommer fickan att bli.

Det är relativt enkelt att klippa av en ficka på bredden för att få en i mindre storlek. Det gjorde jag mycket i mitt resealbum som var i formatet 9×12’’, eftersom det numera är svårt att få tag i fickor till det formatet. Många av fickorna i det albumet har jag utgått från Design A och C, där jag bara klippt bort en bit och sedan förslutit kanten. Nedan är en sådan ficka (Design C).

Nedan en närbild på sömmen. Som synes så är det lite snett och eftersom jag kör i samma spår flera gånger för att förslutningen verkligen ska hålla så blir den lite bredare och inte så snygg som maskingjort. Här syns det också hur jag inte klippt av det överblivna precis på sömmen (se varför en bit ned i bloggposten), utan en bit från den.

När jag ska klippa ned en ficka så brukar jag lägga i kort i den storlek som det ska vara i de nya fickorna innan jag löder ihop kanten. Då har jag korten som mall och behöver inte sitta och mäta för att det ska bli rätt. Så här ser en Design A ut med två mallar i ( i mitten finns det ju redan en söm):

Jag fäster korten tillfälligt i plasten med gluedots eller liknande för att hindra dem från att glida när jag arbetar. När sömmen är klar och har svalnat så klipper jag av den överblivna biten några millimeter från sömmen. Klipper man för nära sömmen håller den inte lika bra (även på köpta fickor är det en liten kant).

Jag har också provat på att utgå ifrån en hel 12×12’’ för att kunna placera sömmarna precis var jag vill. De hela 12×12’’ är dock aningen mindre i storlek än de 12×12’’ som är för PL. Detta för att sömmarna trots allt tar upp några millimeter styck, och då blir hela fickan aningen större som följd. Nedan har jag lagt en hel 12×12” och en Design A, bägge från Becky Higgins, ovanpå varandra. Det syns inte superbra, men Design A är något högre, och ganska så mycket bredare, eftersom på höjden är det bara två sömmar, men på bredden är det fyra stycken.

Det gör att det kan bli lite trångt när man gör alla sömmar själv eftersom de hela 12×12’’ inte är tänkta att dela upp i mindre sektioner. Jag tycker personligen det är väldigt svårt att få den här typen av fickor riktigt bra, ju fler sömmar och öppningar man måste göra själv, desto besvärligare (och mer tidsåtgång) är det, både att få det snyggt och att få det hållbart.

Ovan är titelsidan till mitt resealbum (9×12”). Den är gjord från en hel 12×12”, så alla sömmar och öppningar (utom de två övre) har jag fixat själv. Nedan närbild på skillnaden mellan delen som bara har en söm, och den med tre. Alla korten är i standardstorlekar, så här ser man verkligen skillnaden i höjd som blir. Om man tycker det stör, kan man såklart skära ned korten så att det blir jämt överallt, men jag tycker det är onödigt.

När man löder nya sektioner behöver man ibland skära upp ena sidan för att få in och ur kort. Är man väldigt säker på sin sak kan man såklart placera det kort eller foto man tänkt ha där och bara löda igen, men då har man ju inte möjlighet att ändra sig när det väl är lött. Med fusen följer en spets som är till för att just skära, men jag använder faktisk hellre kniv och sax. Skälet till det är att man annars måste byta spets, och eftersom fusen är varm måste man antingen vänta tills den svalnat, eller skruva av den gamla med en tång och sedan vänta tills den nya spetsen blir varm. Så, även om spetsen skär fint, så är det är mycket smidigare och tidsbesparande att använda först kniv, och sedan klippa upp den sista biten med en liten, spetsig sax.

Oavsett om man använder skärspetsen eller kniv, måste man komma ihåg att löda ihop fickan med ett kort eller bit cardstock i där öppningen sedan ska vara, eftersom annars kommer man att skära igenom bägge lagren plast, och man vill ju bara ha en öppning på ena.

Jag gör om möjligt sömmen som ska ha öppningen under sig först. Då kan man skjuta upp cardstocken så tätt inpå den som möjligt (för att cardstocken inte ska glida runt fäster jag den på samma sätt som ovan), och sedan skär jag så nära sömmen det går, se bild ovan. Samma utseende som köpe blir det dock inte, i alla fall lyckas inte jag med att få det så nära, utan det blir en liten flik mellan sömmen och öppningen.

På närbilden ovan syns det att öppningen sitter några millimeter in, och att sista biten av den är lite sned. Detta är dock ingenting som jag tycker märks när man bläddrar genom albumet.Även vid det vita kortet uppe till höger skymtar man den öppningen, som jag satte på sidan istället för ovansidan.

När jag väl har gjort färdigt en ficka så undviker jag att slita på sömmarna i onödan, det vill säga att plocka i och ur kort/foton allt för mycket, och man måste vara försiktig när man stoppar i korten/fotona. Egengjorda sömmar går helt enkelt lättare upp, så man kan inte hantera dem lika omilt som de som är fabriksgjorda. Inte heller blir ytterkanterna och öppningarna lika snygga. De som förväntar sig att man inte kommer att kunna se skillnad mellan hemgjort och köpe kommer att bli besvikna. Skillnaden är inte nödvändigtvis uppenbar, utan syns kanske bara om man vet vad man ska titta efter, men den finns där.

 

Maj-Juni 2020

När jag satt och funderade och provade vilken serie med PL-kort jag skulle använda till detta uppslag, så insåg jag nästan direkt att Everyday Edition passade utmärkt till fotona på högersidan. Personligen tycker jag att det är en ganska märklig färgskala i detta kit, med en konstig brun, rosa, rött och så svart-vitt och trämönstrat. Inte heller tycker jag att de olika mönstren är speciellt upphetsande, och breda, kontrasterande ränder är ingen favorit. Kort sagt så tyckte jag att titelkortet på vänstersidan var riktigt fult, men det passade så bra till fotona att det blev det trots allt. Och, jag gillar helheten, för mig är det färgerna som är det viktigaste när jag skapar.


Jag vill gärna att sista sidan i en månad är en Design A, det blir så mycket lättare att planera då, men det råkade bli ett annat format i april. Titelkortet för maj är mycket enkelt, bara en remsa med digitala siffror, en vimpel utklippt från ett annat kort och så bokstäver. Jag tyckte att det var lite roligt att det är en perfekt spegelvändning av datumet när det skrivs med digitala siffror, men tyckte inte att jag hade utrymme för att få in det på en egen plats. Därför använde jag datumet som en bård på titelkortet i stället.

De två 3×4”-korten är dels ett fillerkort med bokstäver, och dels en meme, som bägge passade bra till journalingen under, som handlar om att skriva.

När jag höll på att lägga ut olika kort på sidan för att se vad som passade, så insåg jag att jag ville ha ett journalingkort med en ram runt hela. Några sådana fanns dock inte i kitet, så jag tog ett titelkort och skar till en ram med en kniv. Eftersom jag inte behövde hela ytan till journalingen, limmade jag på en remsa med grönt och på det en wood veneer.

På samma sätt såg jag att jag ville ha ett kort under det med en mörk bård i kanten, så jag skar till en bit från ett 3×4”-kort och limmade fast. En wood veneer och en liten enamel dot dekorerar kortet.

Junis titelkort är också ett klipp-och-klistra. Jag tog ett titelkort och klippte ut det så att den gröna remsan på originalkortet blev kvar i sin helhet. Under det lade jag sedan en bit trämönstrat kort, och den andra biten hamnade i andra änden av kortet. Den röda cirkeln är utklippt från ett litet kort, och så satte jag fast en enamel dot, en liten text, en wood veneer och så titeln.

Fillerkortet längst ned har på samma sätt sin nedre rosa bård utklippt med den bruna remsan intakt, och detta limmade jag sedan på ett vitt kort. En stickers med text och en kartnål med en röd bit som blev över när jag klippte ut cirkeln under den.

April 2020

April månad har jag dokumenterat såhär:

De stora fotona på högersidan fick bestämma vilket kit jag valde, Currently Edition av BH. Det har milda, fina färger som jag tyckte passade bra till ett uppslag om våren.

Titelkortet dekorerades med bland annat etiketter, washi och wood veneer. Jag valde en stor gul enamel dot för att den gula färgen på narcisserna på högersidan skulle upprepas.

På kortet till höger om titelkortet har jag skrivit lite om hur Corona fortsatt påverka vår vardag, och har med ett foto som jag hastigt tog under ett Zoom-möte.

På fillerkortet med husen har jag satt fast en liten puffy sticker i form av ett hjärta. Det är ett tryckt hjärta där på kortet redan, men genom att sätta dit en sticker ovanpå skapar det skuggor och intresse hos ett annars platt kort. Skillnaden mellan “platt och ointressant” och “struktur och intresse” för ögat kan vara hårfin (det är därför det är så svårt att få till riktigt bra Clean and Simple-alster).

På kortet längst ned till vänster har två helt olika historier dokumenterats. Jag ville ha med dem, men tyckte att de inte behövde en hel ficka var, så jag skrev journalingen på två etiketter.

Fillerkortet längst till höger har jag skurit ut “life” ur gul cardstock med min Cameo och färgat in texten lite med Distress Ink. Jag letade rätt på en bild på nätet med “canceled”, skrev ut den på fotopapper, klippte ut och fäste den över texten, för att anspela på allt som blivit inställt på grund av virusepidemin. På det kortet hamnade även delar av etiketter och en gul enamel dot.

Högersidan är bara foton, ett enkelt fillerkort och kortfattad journaling. På journalingkortet har jag använt mig av samma washi som på titelkortet, fast klippt på mitten för att inte bli så bred.

Ibaraki Shibu Dojo

Jag har fått den äran att vara gäst-DT för utmaningsbloggen CSI under maj månad.  Verkligen jättekul att bli tillfrågad! Jag gjorde två layouter, här är den andra, utifrån denna inspiration:

Det första jag såg av inspirationsbilden var Totoro, och så blev det en layout från min resa till Japan i höstas. Jag tyckte färgschemat var svårt, jag använder inte så mycket gult, men jag hade några foton som jag tyckte passade. Jag har träbakgrund, djur och klocka.

Jag limmade fast det gula pappret, och sedan skvätte jag rikligt med gesso och lät torka. Runt en del av färgstänken ritade jag med svart penna. Fotona sitter på 3D-kuddar, och så dekorerade jag med blommor, die cuts, lite washi och bling. Titeln sitter även den på 3D-kuddar. Det är lite kul att få med hela fyra foton på en layout!

Sugar and Spice

Jag har fått den äran att vara gäst-DT för utmaningsbloggen CSI under maj månad.  Verkligen jättekul att bli tillfrågad! Jag gjorde två layouter, här är den första, utifrån denna inspiration:

Jag har använt mig av färgerna, cirklar, damaskmönster, gesso för att tona ned ett papper, doilies och ljusa färger tillsammans med mer mättade. Även min layout har en liten flicka som motiv.

Jag letade rätt på ett gammalt damaskmönstrat papper och rev kanten på det innan det limmades på den vita cardstocken. Sedan skvätte jag mist i några olika färger och hade på modeling paste genom en stencil som hade liknande damaskmönster som pappret. När det torkat ritade jag med svart penna runt både papprets och modeling pastens damasker.

Jag stämplade även ett cirkelmönster i grått på bakgrunden.

Jag ruggade kanterna på pappren med en sax och fäste, vissa lager på 3D-kuddar. Mellan lagren finns det doilies och die cuts. Ett av pappren tyckte jag hade lite fel nyans, så det tonade jag ned med gesso.

Ovanpå fotot hamnade en chipboard ram, eller om det är tunn wood veneer, lite svårt att säga.

Bokstäverna i titeln fick en behandling med sandpapper, och journalingen skrevs på en utstansad bit cardstock.

Mars 2020

Dags för mars månads sidor, och däribland hur jag har dokumenterat den pågående viruspandemin. Jag brukar inte ha med så mycket omvärlds-händelser i mitt PL, men just denna kris påverkar både privatlivet och samhället så fundamentalt att det kändes helt naturligt att inkludera det.

Jag valde att dela upp mitt uppslag i två bitar, vänstersidan med “vanliga” händelser och högersidan om Corona. Jag har med en insert också, en mindre utskrift av den plansch jag gjorde till mitt senaste projekt på universitet, som jag satt i en A4-plastficka.

De mest dominanta färgerna var grönt, rött och gult, så jag valde PL-kort utifrån detta (Azure Edition från Becky Higgins). Jag har också en del trämönstrade element, så kraft fick komma med som komplement till dessa.

Titelkortets undre del var stormönstrad med röda blommor, så jag klippte bort den delen och satte dit ett av fillerkorten i grönt i stället. På så vis undvek jag att “röra till” det för ögat med dominerande färg och mönster, samtidigt som jag lät planschens gröna färg gå igen i titelkortet. Jag använde trämönstrade Thickers som titel, och fäste en halv rund etikett (även den trämönstrad) i överkanten på den tryckta etiketten, och limmade dit en liten wood veneer-cykel, som får symbolisera att våren är här. Längst upp satte jag även en annan trämönstrad stickers med text.

På 3×4”-journalingkortet satte jag även där en liten etikett, wood veneer och stickers, och fillerkortet längst ned till vänster fick också de elementen.

Så här ser uppslaget ut med inserten åt andra hållet:

Efter lite funderande valde jag att ta med memes som handlar om Corona på ett eller annat sätt, och som jag tycker sammanfattar det hela på ett bra sätt. Jag har även med ett par foton. I A4-fickan ska jag lägga i en text om hur vi har påverkats av viruset, lite händelseförlopp och mina tankar och känslor kring det hela, men jag har ännu inte hunnit sätta mig och skriva den, har haft så fullt upp med hemtentor senaste veckorna.

 

 

 

Februari 2020

Februaris uppslag har layouten jag visade i förra inlägg som vänstersida, och högra sidan är inspirationsbidrag hos PL i Norges utmaning, där vi DT fick en varsin bingobricka, här är min:

Jag valde raden Harmony-Black-Enamel dots. Jag ville testa att använda svart som matta på alla kort och foton, så jag skar till kort i rätt format ur svart cardstock. Sedan tog jag mönsterpapper från samma serie som jag använde till layouten, samt skar till rutade kort. Jag har även använt lite vellum och enamel dots för att spegla layouten.

Hela uppslaget ser ut så här:

Närbild på fillerkortet:

 

LAB

Jag har gjort en layout efter CSI’s utmaning, Cold Case 314. Jag har inspirerats av färgerna och plockat upp en del av elementen från inspirationsbilden, bland annat transparens, använt äldre papper (från 2013) och färgpennor.

Eftersom denna layout ska in i mitt BOM-album har jag valt att göra en “grid design”. Jag tycker om att skapa med sådana, och det här är en mycket enkel variant med fyra kvadrater i mitten.

Jag valde ut mönstrade papper som matchande färgskalan i inspirationsbilden och mattade dem och fotot med svart cardstock innan jag monterade dem med 3D-kuddar.

Varje kvadrat dekorerade jag med die cuts respektive wood veneers. De små kolvarna och provröret längst upp till vänster är en die som jag stansat ut och färglagt med Promarkers.

Den stora die cutsen med provrör längst ned till höger är också gammal, jag har några papper och die cuts ur den serien som jag håller hårt i, då det är det enda med kemi-tema jag har. Den mindre är faktiskt ett foto på en mikrotirerplatta, vilket är precis vad jag sitter och pipetterar i på bilden. Fast, det måste man nog vara rejält nördig för att se. Jag stansade sedan ut det fotot och satte fast en epoxybubbla på.

Jag skar ut titeln i vellum, ritade med vit penna längs kanten på bokstäverna och fäste dem tvärs över kvadraterna.

Bårderna har jag ritat med svart penna och satt fast enamel dots på, för att efterlikna polymerer (en stor molekyl, typ plast, protein och cellulosa), vilket var vad laborationen handlade om. Både det och mikrotiterplattan ovan är detaljer som nog går de flesta förbi, men jag vet att de finns där och tycker det är lite extra roligt.

Januari 2020

Januari är en månad som ofta är ganska “händelselös”, det vill säga att det finns inte så mycket foton och saker att dokumentera. Det passade mig bra att göra ett enkelt uppslag, eftersom jag varit sjuk länge (vanlig influensa).

Eftersom sidorna innan i albumet är December Daily och fulla med foton, journaling och intryck överhuvudtaget, valde jag att använda mig av stilrena kort i lugna färger.

Titelkortet är bara bokstavsstickers med lite bling. På kortet till höger har jag skrivit ut ett litet foto på min kurslitteratur, skrivit ut på fotopapper och satt fast med 3D-kuddar.

3×4-korten är från vänster till höger en meme som jag delat på sociala medier, lite kortfattad journaling om den ovanligt milda vintervädret och bling, samt två helt odekorerade fillerkort.

Längst ned till vänster har jag använt ett titelkort som filler, och på kortet till höger har jag dokumenterat att min äldste son nu blivit myndig.

Högersidan är en helsida med vit cardstock som grund, och på det har jag fäst en intervju med mig som jag skrivit ut i A4. Jag funderar på om jag ska skriva lite om intervjun på utrymmet ovanför bilden, men har inte bestämt mig ännu, det gör absolut ingenting att låta artikeln tala för sig själv.

Japan 2019

Den senaste månaden har jag ägnat de flesta av mina lediga stunder åt att knåpa ihop ett PL-album om min resa till Japan i höstas. Jag visste redan innan jag åkte att jag ville prova på formatet 9×12”, eller (22,5×30,5)cm. Det är ett format som var populärt för några år sedan, men numera verkar det i princip ha slutat tillverkats, så jag insåg att jag behövda göra både albumet och de flesta av plastfickorna själv.

Albumet är ett 12×12” från American Crafts med tygklädd rygg och sidor i rå kartong, som jag skurit ned och klätt med kontaktplast. För att skarven mellan plast och rygg skulle bli lite snyggare fäste jag guldig washitejp där.

På insidan limmade jag sedan fast en bit brun cardstock för att dölja plastens och washitejpens skarvar och det som fortfarande syntes av den råa kartongen. Jag hade tänkt ha metallhörn i de yttre hörnen också för att skydda plasten där, men jag hittar inte mina, så jag måste köpa sådana senare.

Albumet är lite större än ett album för 9×12”, eftersom jag redan från början tänkte ha med plastfickan Design G från Becky Higgins. Den är väldigt användbar då det finns både liggande och stående 4×6”-fickor, men den är 10” bred, så därför skar jag till albumet för att passa den typen av ficka.

Eftersom det, vad jag vet, inte finns något kit med asiatiskt tema fick jag göra mina egna kort helt från grunden. Jag hade tänkt besöka en scrapbutik i Tokyo och köpa papper och annat till albumet, men det blev tyvärr inte av (fast det kanske var lika bra för min plånboks skull). Jag plockade därför fram detta block som jag haft i mina gömmor i över tio år (samt köpte papper från samma serie via Facebook), och sparat och snålat på eftersom det är så fina papper i det. Jag hade också de flesta pappren från en mat-stack från samma serie, som bestod av papper i ungefär 5×7” och med mindre och delvis annorlunda mönster än själva blocket. Jag rotade bland mina wood veneers och lade ned alla som jag kunde tänka mig skulle passa i albumet i en liten burk, samt några Distress Oxides i färger som matchade pappren, en washi och såklart mina älskade stämplar (det som finns på bilden är bara ett urval av sådant jag använt).

Det här är titelsidan. Jag skar ut titeln med min Cameo, och limmade den direkt på det trämönstrade pappret i 6×8”. Jag skrev datumet i Word, skrev ut och skar till. Siffrorna är Thickers, och som avslutning satte jag dit två wood veneers. Den övre stämplade jag texten på med brun stämpelfärg.

De tre 3×4”-korten har jag gjort genom att skära ut de japanska tecknen för aikido med min Cameo ur vit cardstock, färgade in dem med Distress Oxide och ritade längs kanterna med svart penna innan jag limmade fast dem på vit cardstock.

Det mönstrade pappret är från mat-stacken, jag tyckte det var fint som det var.

Plastfickan har jag fått göra från en 12×12”-ficka med min fuse. Jag kommer att skriva i en senare post om mina erfarenheter och tips kring att göra sina egna fickor med fusen, så jag går inte in närmre på det här.

Eftersom jag insåg att det skulle bli en hel del foton och journaling, har jag valt att ha mycket vitt, dekorera sparsamt, samt ha vit ram på alla foton för att hålla nere intrycken.

Första uppslaget. Journalingen är skriven i Word och utskriven på samma vita cardstock jag använt i hela albumet, och den handlar om hur jag bestämde mig för att åka och de förberedelserna jag gjorde. Jag hittade ett foto på ett pass på nätet som jag skrev ut på fotopapper, klippte ut och fäste på sidan.

Fillerkortet längst upp till vänster är bara en stämpel i svart, och det under är bara en bit av det trämönstrade pappret. To Do-listan har jag skrivit i Project Life-appen och skrivit ut. De små rutorna är stämplade och titeln är stickers.

4×6”-kortet har jag gjort genom att skära ut en karta över Japan med min Cameo, och sedan rita av dess konturer med en svart penna på vit cardstock. De stora bokstäverna är vita stickers som jag färgat in och ritat med svart penna längs konturerna på. En trekant av mönsterpapper fick också plats på kortet.

På högra sidans översta 3×4”-kort stämplade jag med svart och limmade fast en träpil med ett mönsterpapper under. 4×6”-journalingen är skriven i appen, och jag lämnade plats överst för en bit mönsterpapper, samt lämnade ett hål i texten så att bokstavsstickersen skulle få plats.

4×6”-kortet med tre foton är utskrivet med tre små foton i min skrivares programvara, och så limmade jag fast journalingen på den yta som lämnats tom. Jag skar till en liten ram omkring texten, och satte en liten flair i mitten.

Fillerkortet till höger är ett mönsterpapper från mat-stacken med två wood veneers på.

Längst ned är det ett foto och bildtext på ett trämönstrat papper, journaling med en liten bit washi och ett foto.

Fickan är en 12×12”-ficka från Simple Stories som jag klippt ned och modifierat.

Uppslag nummer två. Kortet med tidszonerna skrev jag i appen, och urtavlorna hittade jag på nätet och skrev ut. Jag ritade dit visarna själv.

Kartan har jag gjort på samma sätt som kartan på föregående uppslag, och så limmade jag på två kartnålar i trä och stickers med ortsnamnen för att få en uppfattning om vart vi var någonstans i Japan.

Längst ned till höger på vänstersidan är det ett 4×6”-kort som jag delat upp i två, något jag gjort mycket i hela albumet. På ena halvan har jag ett foto på tågtidtabellen, på den andra halvan är det en filler. Jag skar helt enkelt ut en cirkel ur röd cardstock och limmade på den vita, för att på så vis få Japans flagga.

Högersidan är en Design G. Fillerkortet längst upp har en text utskuren med Cameon, och infärgad på samma sätt som tidigare (och senare). Den svarta texten är en stämpel.

Fotot på tågstationen är hämtat från nätet, jag tog aldrig en sådan bild när jag var där. Det är fel årstid på fotot, det ser man på det avlövade trädet utanför stationen, men det är en petitess tycker jag.

Det nedre fotot har en av mina reskamrater tagit. Jag har använt en hel del foton från andra i albumet, även om de flesta är mina egna. Om jag syns på fotot, och det inte är uppenbart en selfie, så är det någon annan som tagit bilden.

Det översta lilla foton på den nedersta stående 4×6” är också från en av reskamraterna (jag är med på den bilden, men jag inser att det kan vara svårt att se på grund av storleken, samt för dem som inte känner mig).

Uppslag nummer tre. Här är det fler ord utskurna och infärgade, stämplar, journaling gjord i appen och samma typ av dekorationer.

Högersidan är även det en Design G. Det vita fillerkortet längst upp har jag skrivit ut från appen, det kommer från Everyday Edition. Det är en av de sakerna jag gillar med appen, att man kan skriva ut de kort man vill ha.

Uppslag fyra. Vänstersidan handlar om den första (hela) dagen i Iwama, men efter det har jag inte scrappat i kronologisk ordning. I stället har jag delat upp det i saker som jag ville dokumentera, såsom vad vi åt, hur vi sov, träningen och så vidare. Högersidan handlar om orten där dojon låg.

Kartan har jag gjort genom att skriva ut en karta över området från nätet, fylla i den med svart penna för att få skarpare konturer, och så rita av den på vit cardstock med hjälp av ett ljusbord.Jag lät bli att rita där jag ville sätta titeln, stickersbokstäver av samma typ som jag använt tidigare, fast i svart. Jag satte också fast siffror på olika ställen på kartan, och i marginalen skrev jag vad som låg där.

Plastfickan är en 12×12” från Simple Stories, som överst har en 4×12”-ficka, som efter att jag klippt ned den blev 4×9”. Den större storleken passade bra till kartan, 4×6” hade blivit för litet, tyckte jag.

Uppslag fyra handlar om huvudskälet till resan, nämligen att få träna i grundarens dojo. Journalingen är skriven i Word, och så fick jag skarva med en bit trämönstrat papper för att det skulle passa i fickan. De två 3×4”-korten är skrivna i appen, och så har jag limmat på pilar och mönsterpapper. Längst ned till höger sitter det ett fillerkort, där jag stämplat en bit av texten med svart, och en bit med två olika färgen. Den färgade texten har jag fyllt i konturerna på med svart penna.

Högersidans plastficka är en nedklippt Design C.

Uppslag fem. Det satt uppe några anslag i dojon som jag ville få med i sin helhet. Jag skrev av dem så troget jag kunde, behöll språkliga fel och försökte efterlikna typsnitt och design. De skrev jag ut på cardstock och satte i vanliga A4-plastfickor. Jag inkluderade också ett par foton som är relaterade till träningen, men inte direkt träningsbilder.

Uppslag nummer sex. Ett annat av de anslag som jag skrivit av, samt en Design H med några träningsbilder som jag tagit. Jag tycker om att variera plastfickornas format i ett album, jag tycker det skänker lite liv och intresse.

Uppslag sju. Till vänster några fler foton från träningspass, det övre har en reskamrat tagit och de två undre är mina.

Högersidan handlar om att vi varje förmiddag utförde olika sysslor på gården där vi bodde. Fillerkortet är två stämplar, en i svart och en där jag använt flera dynor.

Uppslag åtta är bilder på själva dojon, både utomhus som inomhus. All svart text (och den lilla kameran) är stämplar, och “dojo” är utskuret med Cameon. Högra sidans ficka är en avklippt Design L.

Uppslag nio. Vänstersidan handlar om djurlivet, och kanske främst om de stora, färggranna spindlarna, vars nät satt överallt utomhus. Fotot på getingen är hämtad från nätet, jag såg några av dessa enorma insekter men tog aldrig någon bild på dem.

På högersidan har jag samlat foton från området kring Aiki jinja. Texten är utskuren och infärgad på vanligt vis. Wood veneeren längst ned har ett kanji, och jag är ganska så säker på att det betyder “kärlek” (någon som är bättre än mig på japanska får gärna rätta mig). Fotot med stenarna döljer en flip-ficka med fler foton.

Dessa fickor har en självhäftande remsa, men limmet är inte speciellt starkt. Därför har jag satt den över ett av plastfickans hål och sedan stansat ut ett hål. Då både döljs den fula kanten och så sitter fickan säkrare.

Jag är nöjd med detta uppslag, jag tycker färgerna harmoniserar bra.

Tionde uppslaget handlar om en av huvudinstruktörerna och foton från hans pass.

Fillerkortet på högersidan är en wood veneer (med ett mönsterpapper som skymtar fram genom hålet) och en stämpel.

3×4”-bilden till höger ville jag gärna få med, för jag tycker kontrasten mellan min sensei, som är nära en-och-nittio, och den betydligt både kortare och äldre mannen är ganska rolig.

 

Uppslag nummer elva är om att vi fick både handla och laga all vår mat själva. Yen-tecknet har jag skurit ut ur svart cardstock.

Högersidan är en av de få färdiga plastfickor som jag använt. Det översta fillerkortet är en flerfärgad stämpel. På ned nedre har jag limmat fast två tandpetare. I varje förpackning med ätpinnar låg det med en sådan, med fint svarvad överdel. Jag sparade några sådana och tog med hem just för att ha i albumet.

På det tolfte uppslaget har jag samlat bilder på mina reskamrater, jag har tagit alla själv utom den översta förstoringen. Den plastfickan, med plats för liggande (13×18)cm, har jag gjort från en hel 12×12”.

Uppslag nummer 13. Två förstoringar till, på denna sida med vi fyra kvinnor som var med. Det undre fotot är nog mitt absoluta favoritfoto från denna resa.

Högersidan handlar om hur vi sov. Fillerkortet är två olika stämplar som jag kombinerat.

Uppslag nummer 14 har jag samlat bilder från utomhusomgivningarna på gården. Här döljer sig två flip-fickor, fastsatta på samma sätt som tidigare. Den ena av dessa syns nedan:

 

Uppslag nummer femton handlar om en annan av huvudinstruktörerna, med foton från hans pass. Det blå fillerkortet på vänstersidan har en wood veneer som jag stämplat på. Tyvärr har färgen flutit ut, jag har försökt med både vattenlösliga och alkoholösliga stämpeldynor, men träet verkar suga åt sig färgen efter en stund oavsett.

Fillerkortets text på högersidan är något som de som tränat för instruktören i fråga förstår.

Uppslag nummer sexton är fortsatt om samma instruktör. Jag ville få med vad sensei skrev om honom på vår klubbs Facebook, men skärmavbilder blev inte bra, så jag bara skrev av texten i appen. För att det skulle synas var texten var ifrån så  laddade jag ned loggan från nätet, skrev ut på fotopapper, stansade ut och fäste med 3D-kuddar. Högersidan är en avskrift av en text som instruktören i fråga skrivit och som han delade ut till oss.

Uppslag nummer sjutton består av de resterade anslagen från dojon. Det till vänster är en fotokopia och det till höger har jag skrivit av.

Det 18:e uppslaget handlar om vädret. Eftersom jag inte hade något mer anslag att sätta i A4-plastfickan, så skar jag till en bit av ett av mönsterpappren och satte i. Det blir nästan som ett stort fillerkort. Jag är hyfsat säker på att det står “luft” eller möjligtvis “vind” på pappret, vilket passar bra till temat väder.

På uppslag nummer 19 har jag samlat foton och historier som inte behövde en sida var. Dessa sidor tog lång tid att göra, jag blev aldrig riktigt nöjd med färgerna och balansen, men nu tycker jag att jag fått ihop det hyfsat. Det är överhuvudtaget svårt att få riktigt estetiskt tilltalande sidor när man har många foton som skiljer sig åt i färg och/eller motiv, anser jag. En del löser det genom att använda svartvita bilder, men jag tycker det är lite tråkigt. När jag ser tillbaka är just färgerna ofta en viktig del av minnena, så jag undviker svartvitt.

Uppslag nummer 20 är det samma sak, små historier (och med tanke på vad jag skrev ovan om svartvitt så vill jag påpeka att motivet på de små bilderna har den färgskalan i verkligheten, de är inte omgjorda till gråskala), och så har jag passat på att lägga in förstoringar på de flesta av gruppfotona vi tog under veckan efter träningspass. Ett par av dem har förekommit tidigare i albumet, men i mindre versioner, så jag tyckte inte att upprepningen gjorde något.

På uppslag nummer 21 är det fler gruppfoton, och så lite träningsbilder. Längst ned på högersidan har jag dokumenterat signaturerna från instruktörerna i mitt Yudansha-pass (som är en liten bok som intygar att jag har en Dan-grad, alltså svart bälte, samt noterar de läger jag åker på). Det är stort, att ha dessa två herrars signaturer i min bok…

I och med uppslag nummer 22 börjar jag dokumentera kronologiskt igen. Dessa sidor handlar om avskedsfesten som hölls för oss kvällen innan vi åkte. Runt långbordet satt det personer med nio olika modersmål, det tyckte jag var häftigt!

Uppslag nummer 23. Fotot i mitten på vänstersidan är en panoramabild. Den är alltså smalare i formatet, så för att inte få med så mycket vitt satte jag dit en remsa av det trämönstrade pappret. Det balanserade upp färgerna på nästa sida också. Jag tycker att detta är en av de mest estetiskt tilltalande uppslagen i albumet. För att markera att vi åkt från Iwama till Tokyo har jag gjort en insert.

Jag skar ut “Tokyo” i samma typsnitt som titelsidans “Japan”, fast större, och limmade fast bokstäverna på en bit plast som blivit över när jag klippt av en plastficka från en av de tidigare sidorna. Sedan sköt jag in den biten i en 12×12”-ficka och använde min fuse för att löda fast fickorna i varandra, innan jag klippte ned fickan till insertens storlek.

Uppslag nummer 24. På vänstersidan är det bilder från en park som vi besökte lite kort (alltför kort, för min smak). Jag ville få med inträdesbiljetten, och att bägge sidorna skulle synas, så efter lite funderande hade jag på några duttar med lim på den, sköt in den i en flip-ficka och förseglade med min fuse. I andra halvan av flip-fickan sitter ett fillerkort (och foto på undersidan).

Även längst ned sitter det en flip-ficka, det var många fina bilder från den parken.

I mitten på högersidan har jag lagt med ett glasunderlägg från ett matställe som vi fikade på.

Uppslag nummer 25. Trots många foton tyckte jag det blev bra balans.

På vänstersidan av uppslag nummer 26 har jag dokumenterat lite kring själva tåg-/tunnelbaneresorna. Jag hade velat spara en biljett, men de blev kvar i grindarna när man gick ut från stationen, så jag fick nöja mig med ett foto.

Fillerkortet längst ned till vänster har en pil, som jag ville använda eftersom designen på den påminde väldigt mycket om pilarna i Japan.

Högersidan handlar om ett tempel vi besökte, och längst ned är det en flip-ficka. Jag har övervägt att på något sätt markera alla flip-fickor för att de ska bli lättare att upptäcka när man bläddrar i albumet, till exempel med en flik eller en bit washi, men har låtit dem vara omärkta denna gång.

Uppslag nummer 27 är fortsatt om templen vi besökte.

På uppslag 28 är det lite mer om Tokyo och tunnelbanan (det är en…upplevelse att åka tunnelbana i Tokyo under rusningstid), och på högersidan har vi kommit fram till avresedagen. Detta är ytterligare en av de få färdiga fickorna jag använt.

Det 29:e och sista uppslaget handlar om flygresorna hem.

På sista sidan har jag skrivit lite om bilresan hem och första kvällen hemma, vilka som varit med och bidragit med foton och så en liten reflektion över resan. Angående fotona så tycker jag att det är roligt att kunna ha med såpass många bilder på mig själv som jag har haft i detta album. Annars är jag mest bakom kameran, och även om jag inte är någon linslus kan det ändå vara kul att ha någon bild på sig själv ibland. Jag är väldigt tacksam för de av mina reskamrater som delade med sig av sina foton!

Jag har lagt med en plastmapp med memorabilia. Det är några broschyrer, kartor, förpackningar och lite annat.

Innan jag började på albumet hade jag en tanke om att kanske få plats med två resor i ett album (jag har ju tänkt åka tillbaka till Japan om några år), men det insåg jag snart inte skulle gå. Även om albumet inte är fullt så kommer en resa till inte få plats.

Jag tycker verkligen om 9×12”-formatet. 12×12” kan bli lite stort och klumpigt, och 6×8” är alldeles för litet i mitt tycke, men 9×12” känns precis lagom, både med hur mycket man får plats med på varje sida och hur hanterbart själva albumet är. Tyvärr är det svårt att få tag på album och plastfickor i formatet numera, annars hade jag övervägt att byta till det även i mitt månatliga PL. Jag har helt enkelt inte möjlighet att tillverka i princip varenda plastficka, det tar för mycket tid. Trist, men så ser det ut just nu.

Jag är väldigt nöjd med mitt album, på det stora hela tycker jag att det blev bra.